tisdag 26 december 2006

Kompis det går bra nu

Ja pengar rullar in som det ska. För medans alla andra bara tjatar om TV-spel i dessa dagar så tänker jag fortsätta att vara konservativ [republikan] och slå ett slag för brädspelen. För igår så invigde vi nämligen pappas julklappsmonopol. Monopol [vad många o:n det var i det] med kort. Visakort. Så skönt att slippa alla pappers pengar som flyger omkring! Trist dock att man inte kan fuska lika lätt, och att det är tomt på fri parkering. Jag vet det är sant, det är tyvärr så. Fri parkering är typ en av de bästa grejerna med Monopol. Sen så kan man ju inte gömma undan tiotusenlappar till slutet heller. Men ändå. Det är coolt!
Man stoppar bara in sitt Visakort i kortläsaren när man ska betala, få pengar eller vad som helst. Och ska någon annan ge dig pengar så stoppar man bara in båda korten på varsin sida och klick så är det klart. Så Monopol med Visa, en naturlig spelmicroevolution helt enkelt.
Sen så är gatuordningen uppdaterad också. Stockholmarna har själva fått rösta om vilka gator som ska komma i vilken ordning. Själv var jag snabb att sno åt mig Hamngatan med NK [en gul gata]. Lätt att jag skulle kunna spendera min 15 miljoners kredit där istället för att köpa gripandes Hammarby sjöstad, men nu är det ju inte riktigt så spelet går till.
Men frågan är till sist ändock: Vann jag då? På A så svarar jag... B? Nej, jag vet faktiskt inte. Det gick ju ruggit bra på slutet och det var nog kamp på kniven mellan mig och pappa till sist. Men min barmhärtighet tog nog över. Jag hade mitt feta konto och började betala för mina småsystrar som hade förlorat alla sina pengar på mina hotell. Sen så vet jag faktiskt inte för vi lade faktiskt ner verksamheten till slut. Det blev för sent helt enkelt, eftersom vi skulle upp för att fira jul [igen] dagen efter.
För med familjen Jernberg så är det nämligen så att vi firar jul i dagarna tre oftast. Från den 24 till och med den 26 december. Vi i Uppsala firar alltid jul tillsamans, så är det bara. Men sen så firar vi med våra släktingar på annan ort också, vilket dock inte utesluter julfirandet i Uppsala, bara skjuter upp det någon dag. Så på det viset ser det ut. Långt alltså. Men vadå, det är ju jul.
Och nu är det mellandagarna, sen så är det nyår. Nyår! Vart i hela världen tog året mellan nu och förra nyår vägen? Ja jag vet ju vart det tog vägen, men ändå. Hur gick det så fort? För det har gått fort. Och snart så är det dags igen. Men jag gillar nyår. Det är viktigt för mig. Man ser över sitt liv. Vad man har gjort, vad man vill göra och stämmer av helt enkelt. Delar upp tiden så att den inte bara smälter ihop till en enda massa som bara flyter på, snabbare och snabbare. Man försöker att ha koll på läget och så sätter man upp mål för nästa år också. Och det är spännande, att se hur målinriktad man är.
Men för att nu avrunda där vi började. Ja om spelet alltså. Vi sa att pappa vann. Men egentligen så...


Love/ JO

lördag 23 december 2006

Och till er alla...

Ja då så. Efter att ha sagt god jul ifrån George Michael och ifrån Norrteamet så är det nu även dags för mig att önska er en fridfull jul, här ifrån de värmländska skogarna där jag nu tar min tillflykt under julehelgen. Och det är mysigt vill jag lova. Riktigt mysigt! Mormor, eller bestemor som det ju heter på norsk, pysslar som vanligt om oss och tar hand om oss från det att vi kliver ur bilen tills dess att vi åter beger oss av i den. Och bestefar, ja han är inte fy skam han heller. Fiskmiddag fixade han till idag, på äkta norskt vis [alltså som det ska va!] med rökt fisk, potatis med smör och stuvade morötter. Ja! Och imorgon så ska mormor göra äkta fromage, det är bland det godaste jag vet! Vet ni hur gott det är eller!? Det är väldigt gott.
Så jag har, och kommer att ha en fortsatt underbar jul. Och det är vad jag vill önska er alla också! Bara njut och ta det lugnt. Gör sådant som ni tycker om att göra, tillsammans med de som ni tycker om. Och tänk lite extra på vilka människor som verkligen betyder något för er, fundera på om de människorna verkligen vet om hur mycke ni tycker om dem. Är du det minsta osäker på om de vet det, se då till att de verkligen gör det! Julen är ju som till för det. Så bryr du dig om någon, låt inte det vara okänt för dem bara för att du är en segis. Kryp ut ur ditt skal och gör någon glad männsika! Så ska du få se att din julhelg och ditt nyår säkert också blir ett gladare.

Så GOD JUL på er nu, och viktigast av allt! Remember, the reason for the season!


1 Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.

2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.

3 Det folk som du inte givit stor glädje,
låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig,
så som man gläds under skördetiden,
så som man fröjdar sig när man delar byte.

4 Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel
och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.

5 Ja, varje stövel buren under stridslarm
och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld.

6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.



Så God jul och Gud välsigne dig/ JO

fredag 22 december 2006

Och eftersom vi har lov

Ja eftersom vi har lov ifrån NG nu så kommer här en julhälsning ifrån Norrteamet också. Så God Jul!

A Merry Christmas



Kunde bara inte låta bli. Så här kommer den, speciellt för U & M, som dessutom nyss var och såg Mr. Michael himself live.

Så lot's of love, and a merry christmas...

JO

torsdag 21 december 2006

Denna anteckningsbok

Ja tyvärr så blev det då ingen "notebook" för mig ändå [trots min kolossala önskan] sist. Däremot så blev det på min begäran Superman returns och på min systers önskan The breakup. Filmer som jag inte orkar att recensera just nu. Kankse inte alls. Och kanske ni redan har sett dem själva ändå? Vem vet, inte jag.
Men nu. Nu! Nu har jag den äntligen här framför mig. Filmen. Den som jag har viljat se enda sedan jag kom hem ifrån Israel. The notebook. Plus att jag har lyckats frambringa mörk kladdkaka med nötter och chokladbitar. Så myskläder på säger jag bara. Nu snackar vi tjejkväll. På riktigt. Finally!

Beroende eller oberoende?

Ja det kan man ju fråga sig. Och det är precis vad jag gör också.

Jag låg i min säng [läses: på min madrass] för någon kväll sedan och kunde inte riktigt somna förens jag fått dessa tankar ordentligt tänkta. Det är ofta så för mig, jag tänker förfärligt mycke på kvällarna ibland.
Men jag ska inte tjata på länge. Måste bara på något sätt få ut dessa funderingar. Det jag tänkte på var egentligen bara något så banalt, men ändock livsnödvändigt som mat. Mat? Ja, mat. Mat och elektricitet. Förstår ni vart jag är på väg? Nej jag trodde inte det heller. Men jag tänkte faktiskt förklara detta närmare.
Det är alltså inga fantastiska [eller "djupa" om man nu föredrar det ordet] uppenbarelser jag kommer med. Mer frågor bara. Frågor och funderingar. Men för att komma till saken.
Det jag tänkte på var som rubriken antyder, beroende. Vårt beroende. Och beroenden, ja det finns det ju många av, men jag tänkte fokusera på två ganska så grundläggande. Har jag er fortfarande med mig? Antar det. Annars så skriver jag för sinnesfridens skull säger vi.
Men mat alltså. Mat. Mat för mig är typ ICA, Coop eller restaurang. Där finns mat. Men tänk då bort dessa, vart finns då mat? Okey nu tror jag inte att alla matvarubutiker och restauranger kommer att gå i konkurs till följd av plötsligt ointresse för föda. Men tänk på maten som finns på dessa ställen. Typ inte mycke mer än äggen, mejeriprodukter och viss del av köttet kommer ifrån vårt eget land. Speciellt inte vintertid.
Men i dagsläget så är vi tack vare import även väldigt bortskämda med att kunna ha, våra nordliga breddgrader till trots, ett väldigt brett utbud av matvaror, frukt och grönt att välja emellan. Men även av de svenska produkter som säljs i våra butiker så är det inte många som produceras just i den butik där vi handlars närområde. Alltså är vi väldigt beroende av transport för att få vår föda.
Så säg att transporterna inte skulle nå butikerna. Jag menar, det är inte helt omöjligt. De kommer med stora lastbilar. Lastbilar som går på bensin. Bensin som inte heller kommer ifrån Sverige direkt. Och okey Norge, ja visst. Men tillräcklig mängd för att priset på den inte skall stiga i höjden, och leveranserna fortfarande hinna ut av den utifall att det skulle bli vår enda tillgång? Inte troligt. Så vad skulle man göra den dagen man kommer till ICA för att handla och det bara finns Olssons närproducerade ägg och kanske något mer på hyllorna? Går hem till vårat trädgårdsland som vi inte har och gräver upp lite potatis?
Vad jag vill säga med detta, mer än att det till viss del är verkligen för många människor i vår värld, är väl bara det att vi är så otroligt beroende av att ”systemet” fungerar här uppe i vår karga nord. Vi är väldigt beroende och knappast vana med att behöva tänka överlevnadstänk. Inte direkt några survivors då med andra ord.
Samma sak är det med strömmen. Tänk veckor utan ström mitt i vintern. Ingen gas, inte många hus med öppna spisar. Hur skulle verkligheten se ut här då efter ett tag? Vi är verkligen inte vana med att behöva ta itu med dessa mer svårlösta problem. Inte vår generation i alla fall, födda någon gång under 70- eller 80-talet. Inte våra föräldrar heller. Vi är mer de som blir sura när Internet inte funkar, bussen är sen eller vårt schampo är slut på hyllan i affären.
Min farmor däremot och hennes generation som växte upp under andra världskriget och efterkrigstiden, de vet mer vad det handlar om. Och det är ofta efter att ha pratat med henne som dessa tankar väcks i mitt sinne. De fick lära sig livets knep för att överleva även med knappare medel. Inte ett fattigdomsideal, bara andra förutsättningar. Och jag tror att vi har en del att lära oss där. Liksom ifrån de som har växt upp i andra länder, länder som vi skulle bedöma som mer ”otrygga” än vårt eget. De kan också konsten att överleva på ett annat sätt än vad vi kan.
Men hur fjärran tycks inte dessa problem vara ifrån oss när vi står där på H&M’s eller MQ och klagar för oss själva över att den där tröjan som var så snygg inte fanns kvar i vår storlek? Vi har verkligen inga problem. Inte än. Min fråga är bara vad vi gör, den dagen vi kanske får.

JO (deep JO)

tisdag 19 december 2006

Årets person!

Och ja förresten, om ni inte visste det redan så är årets person... Jag! Ja och så du, och du, och du då också. Det vill säga om du bloggar, bidrar med material till siter som MySpace, Wikipedia eller YouTube. Detta trevliga beslut har fattats av Time Magazine.

jo

Jul-lov!

Ja då var det jul-lov nu då. Jul-lov! Egentligen så slutade vi först idag, men om jag ska vara ärlig [och det ska man!] så var jag bara glad att jag tog mig igenom julfesten igår, och att jag dessutom hade det trevligt. Jättetrevligt! Men tyvärr så vart jag helt slut igår och började att må lite halvt illa sådär, och idag så mådde jag helt sådär. Men jag ville verkligen inte va en seg degklump på julfesten igår, så några av mina söta medteamare bad faktiskt för mig, och jag var helt med resten av kvällen. Och det är jag verkligen glad för, för som sagt så hade jag verkligen trevligt. Men idag så vart jag då tyvärr hemma. Tråkigt. Undra vad de andra gör?
Men ändå, det är ju trots allt jul-lov så jag ska inte klaga. Bara vila upp mig. Och mysa! Något som jag faktiskt redan har tjuvstartat med det. Vi hade glöggmys med familjen för någon kväll sedan, i förrgår gick vi på bio med NG, ikväll ska jag och min syster ha filmkväll (The notebook!) och imorgon så kommer Linn hem till mig för strictly mys på kvällen. Åh så skönt. Lov! Jag ska ha lov!

:-)

Love/ JO

torsdag 14 december 2006

Nattugglan Johanna

Nattuggla, åh why me?
Varför kan jag inte få va en early bird istället?
Kommer alltid igång sent.
Får alla idéer och inspiration då.
Men man ska ju sova om natten?
...

På med en kanna te till.
På med lite musik.
Swisch-swisch med symaskinen, sista julklapparna klara.
Just ja, disken står ju kvar.
Swisch på maskinen igen. En kjol.
...

Nacken värker lite.
Borde gå och lägga mig!
En kopp te till.
Nej nu då.
Bara fixa en skjorta till.
Hjälp jag har ju inte packat!
...

Nej nu måste jag lägga mig. Måste!
...

Livsläxa

Tre saker jag lärt mig av livet idag.

Jag har lärt mig... Att det inte är en hit att äta samtidigt som man syr på symaskin, oavsett hur mycka man har att göra. Det ena kommer att bli lidande.

Jag har lärt mig... Hur man vänder mat i en stekpanna utan stekspade. Ja ni vet, kastar upp den så där och får den att hamna i pannan igen fast åt andra hållet.

Jag har lärt mig... Att tid går ruskigt fort när man har tänkt att hinna mycket. Ibland så får man helt enkelt inte vara så petig, typ ta det första alternativet, bara avsluta något och bestämma sig för att: Nej, nu är jag klar.

Love/ JO

onsdag 13 december 2006

Mor?

Har du öppnat butik i Örnsköldsvik?

tisdag 12 december 2006

Se, sett och ses

Hade viljat se: Utställningen "The other side of fashion" på Nordic Lights i Stockholm som visades där 17-29 oktober i år. Men jag har hört att de har tryckt en "The other side of fashionmagazine" om utställningen. Måste undersökas vidare.

Vill se: Teateruppsättningen av "När Harry mötte Sally" med premiär den 14 december på Stockholms statsteater. Teaterkväll i Stockholm någon?

Kommer att se: En massa filmer som jag har viljat se under hösten men inte haft möjlighet till. Såsom: The devil wears Prada, Pirates II, Vendetta, X-Men III, En geishas memoarer, Tigern och snön, Förortsungar, Superman returns, Marie Antoinette, The prestige, ja listan skulle kunna göras lång. Frågan är ju, kommer jag verkligen att se alla?

Och vill se om: The notebook, The notebook, The notebook!

Sa jag att ja var halvnorsk?



måndag 11 december 2006

Julkramen

Här om dagen så fick jag ett sms ifrån min faster. Sms:et löd som följande: *Kraaam* Julkramen har startat.. Sänd denna till alla dem du håller av, och se hur många kramar du får tillbaka.. Får du 1-3 är du en okey vän.! Får du 3-4 är du en god vän. Men får du 4-5 är du den bästa vän som finns. Sänd den gärna i retur..
Så glad över att ha fått ett sms ifrån henne så ville jag naturligtvis genast sända ett i retur. Så det gjorde jag också. Trodde jag. Men det var väl bara det att jag i stället skickade ett sms till alla i min inkorg. Japp alla. Jag gjorde det. Som tur var så hade jag ganska nyss tömt den, men det blev väl ändå en 15-16 sms som hann gå iväg.
Och okey, det var väl ett ganska kul missöde so far. Speciellt som jag vanligtvis inte har mycket till övers för kedje-sms. [Jag tror att det är en ond konspiration ifrån telefonoperatörerna för att ta våra pengar] Men vet ni? Jag fick ett sms tillbaka, av alla jag skickade till utom två. Då blev jag glad. Jätte glad. Tänk vilka vänner man har! Så kul grej, om än oväntad. Det gjorde i alla fall min dag. Och kanske till och med den därefter.

Bless/ jo.

Home alone

Well, some got home. And I got home too. Alone.

Jo så är det. De andra tu har dragit på årets sista resvecka medans jag har stannat kvar hemma med det sista kontors och hushållsarbetet. Så jag är ensam hemma ja. Lite som Macaulay Culkin i den där filmen ni vet. Bara inte lika rädd. Och förhoppningsvis utan att behöva försvara vårat hem ifrån några gangsters? Men dock i stundande juletid. [Och utan min mamma!] Så tänk, jag måste fira Lucia själv. Vad ska jag göra då? Lucia som ändå är en ganska viktigt tradition för mig. Ja eller viktig? Det kan väl sättas i perspektiv. Men det blir liksom ingen jul annars. Julstämmningen börjar på riktigt då. Så nej, jag måste hitta ett lussefirande någonstans! Lite svårt att vara ett själv när man bara är en. Men jag har för mig att det skulle vara någon lussevaka i Pingstkyrkan. Så jag kanske går dit då? Ja, och så kan jag ju kanske göra mig lite nya lussevänner också eller nåt?
Men annars så tycker jag faktiskt att det är väldigt skönt att få vara ensam hemma ett tag. Få lite kvalitetstid med mig själv så att säga. Det mår man bara gott av. Speciellt som man aldrig är ensam heller, även om man är själv. Det är gott.

Så den där "ensam hemma grejen" den är helt lugn den. Bara de inte glömmer att hämta upp mig innan vi åker ner mot Uppsala på fredag?

Bless/ jo.

söndag 10 december 2006

Recenserat by JO

Okey först ut är de i denna tid så omtalade Skumtomtarna. Ja eller "Juleskum" som de heter ifrån Cloettas sida. Och jag var ju bara tvungen att prova! Jag menar, det görs reklam om, bloggas om och allmänt tjatas om dessa stackars små rosa-vita tomtefigurer som om vore de julens själva mening. Till och med så att Martin Stenmarcks "Sjumilakliv" har fått en ny text: "Jag kanske käkar skuuum ikväll, om jag känner mig själv." Så tillslut så kom jag till den punkt där jag bara kände: Nej nu måste jag prova. Så sagt och gjort, jag köpte mig en påse.
Och resultatet då? Som väntat. Uhää! Stackars små sötsliskiga rosa fluff figurer. Inte gott. Så snälla någon, förklara. Vad är grejen? Men oavsett så blev det i alla fall ett big no-no ifrån mig på dessa. En gnu.





Näst på tur kommer: Chokladdoppade kaffebönor. Och jag ska inte dra ut på det. Jag ska gå rakt på sak. För tag i beaktande att jag inte ens dricker det där giftet [som garanterat började nyttjas först efter syndafallet] och ändå så är jag helt såld på dessa! De är verkligen urgoda! Det är chokladen som frälser dem. Ja, så måse det va. Fyra gnuer!

lördag 9 december 2006

TÄVLING!


Ja nu var det äntligen dags då! Tävling! Och som ni ser på bilden så är det ett smile som jag söker ägaren till. Ja så vems är då smilet? Svaret, ja det vill jag ha innan Lucia, alltså innan den 13/12. Och för att göra det lite svårare för er, men enklare för mig att utse vinnaren, så vill jag dessutom ha: Ett julklappsrim på korv, samt en kort motivering till varför just du läser min blogg och varför du bör vinna.

Enväldig domare är jag [Johanna] och beslutet kan inte överklagas. Snabbt svar prioriteras, men grym motivering kan knocka. Det rätta svaret och tillhörande motivering lämnas antingen in under "kommentarer" eller skickas till min mail [byjowithlove@hotmail.com] Fint och vackert inslaget pris utlovas till vinnaren, som presenteras här på bloggen fredag den 15/12!

Lycka till!/ jo.

torsdag 7 december 2006

Live from Östersund

Ja då sitter man här igen då. Ja på ett internetcafé det vill säga. Något som jag gjorde mången gång under min vistelse i Det Förlovade, men som jag inte har gjort en droppe sedan dess. Men nu sitter jag här igen alltså med något av en flashback-känsla.
Vi är på näst sista dagen av vår resvecka, och som rubriken antyder så är det alltså i Östersund som vi är. En trevlig stad. Men man kan bli lite rastlös ibland om kvällarna när man är så här på resande fot måste jag erkänna. Har man sista gruppträffen vi 15 nånting, så har man ganska mycke tid kvar sedan att fördriva på bästa sätt. Och idag blev alltså mitt öde ett internetcafé.
Jag måste dock erkänna att det var ganska mycket bara för att jag blev sugen på själva den grejen. Jag menar, internet kommer jag ju hem till imorgon, men det är nånting med att sitta ett gäng lirare på en rad. De flesta sitter med World of Worcraft eller liknande, och sen jag då, jag sitter ju vid min blogg då och bloggnördar mig. Men det är kul, man får ha jättestora och fula hörlurar på sig. Plus, att det är en liten irriterande klocka som tickar nere i hörnet av datorn för att stressa en, och lura en att bara betala de 6 kronorna till för en extra halvtimme.
Men egentligen, vad gör jag här? Eh, jag var väl bara sugen på att göra något annat. För jag menar, det blir en del "hänga-i-tom-kyrka-passa-på-att-predika-från-scenen-och-spela-piano-kvällar" ändå. Men helt seriöst, denna gång försökte jag faktiskt att vara mer kreativ än att välja mellan det sistnämnda, läsa min bok och promenera. Och för övrigt så är det svinkallt i Östersund, så näsan börjar rinna bara man tänker på att promenera. Det jag hade tänkt göra var att gå på en poesikväll de skulle ha i länsbibliotekets café ikväll. Men det hade redan börjat när vi kom dit, och de som då spelade gittar [?] satt mitt för dörren. Så bibliotekscafé blev internetcafé.
Och vet ni? Nu så tänker jag faktiskt gå och betalar de där 6 extra kronorna så att klockan slutar att blinka, och så ska jag surfa runt och läsa lite på era bloggar ett tag också. Sen får vi se vart kvällen bär. Förmodligen raka spåret tillbaka till Metodistkyrkan och till min bok. Men hur som helst, var så säker, I'll be back!

jo.


Ps. Jag har en rolig tävling på gång också, så håll utkik. Det kanske till och med blir ett pris?

måndag 4 december 2006

Bekännelser

Att jag redan har öppnat sju luckor på min chokladkalender det är ett faktum. Och ja jag vet, skäms på mig! Det är bara den 4:e idag. Men vadå. Vi ska ju ha resvecka. Sen så åt jag inte alla själv heller, jag gav Anna en.

Update: Okey, åtta. Men nu är det nog!

Ute på hal is

Ja, det har jag varit det, och det med besked. Tyvärr. Jag säger bara: En blå höft, ett uppskrapat knä och en ömmnde armbåge. Klant? Ja kanske. Men jag hann faktiskt inte mer än att ta ett steg ut på vår farstukvist så swisch! Sen så låg hon där. Och jag lovar, hade det inte gjort så ont så hade jag nog skrattat ihjäl mig. Men nu gjorde det ont. Jätteont.
Usch! Läskigt att bara halka sådär. Tur att man inte slog i huvudet. Jag tänker bara på alla små pensionärer då. Bra då att man ska bli sjuksköterska sen, så att man kan hjälpa dem. Men det är jag ju inte än. Så bäst vore det förstås om de aldrig halkade i det första taget. Och hur ska man nu förhindra det då?
Man kanske kan starta en shopping och tjänst-jour åt dem? En jour som de kan ringa ut i fall att de skulle behöver ut för att handla något eller så. Ja och då kan man åka och hämta eller köpa det åt dem. Så kan de stanna tryggt och halkfritt i sina hem just den dagen. Jättebra! För ofta så är det bara en eller två dagar i rad som det är sådär tokhalt.
Berätta jag förresten att vi fick åka minst 4 mil i typ 30 km/h för att det var isgata när vi var på resvecka sist. Det hade varnat på radion flera gånger om att alla som inte var absolut tvungna att ge sig ut på vägarna skulle hålla sig hemma. Men då var vi redan ute. Vi märkte inget först för där vi åkte hade de hunnit sanda. Men så plötsligt, innan vi hann märka något så hade vi kört in på en blank isgata. Vi fick spinn direkt och var på väg emot diket när vi dunka i snövallen. Det var lite Jesus take the wheel känsla måste jag erkänna. Men så gick det ju bra också.
Så det är inte bara en dans med renar att bo på nordligare breddgrader. Fast klart, halt kan det väl bli överallt. Speciellt på Oljeberget i Kaanans land.

jo

söndag 3 december 2006

Advent

Idag så är det första advent. Tänk. Tre veckor, sen är det jul! Vilken grej. Men mysigt. Ska bli skönt att få va lite ledig. Komma hem till familjen, fira jul och allt som hör där till. Men just nu är det väldigt kul att jobba på lite med. Vi är mitt inne i en period av tre resveckor nu, och det är jättekul! Jag gillar verkligen resveckorna. Jag har sagt det förr, men det är verkligen då man känner varför man gör det här. Människor säger jag bara. Och som Carl-Gustaf Severin säger: Det är den bästa aktie man kan investera i. Sannerligen! För det är den enda aktie som har garanterat evighetsvärde. Slå det ni!
Men som sagt, första advent. Så vad har jag gjort idag då, denna första advent? Jo, jag har varit på söndagsmöte på UBC med Stefan Salmonsson. Väldigt jättebra. Åkte även de ca 12 milen till Skellefteå igår för att va med på det mötet som han hade där. Och ja, det var också bra. Väldigt bra.
Och sen så var det så mysigt idag att vi [läses Anna och jag] blev bjudna på adventsglögg hos våra grannar under oss. Och våra grannar, ja det är pastor Mats föräldrar det. Ett jättegulligt par. Så Anna Greta, som frun då heter hade kokat egen lingon och svartvinbärsglögg. Sen så hade hon gjort super goda lax och creamcheese-rullar också, och ädelostbollar med pepparkakskross. Mumma. Det var bara så gott, och så mysigt. Men sen var jag faktiskt tvungen att spring ifrån, mitt i myset, för jag fick telefon. Det var Mario som ringde, ända ifrån Colombia. Kan ni tänka! Det var brutalkul att prata med honom i alla fall. Tänk att han bara ringde sådär. Tur att det var han som ringde också, för vi pratade ganska så länge.
Men jag har inte bara pratat i telefonen och glöggfikat idag. Jag faktiskt även hunnit med att julpyntat i vår arma lägenhet också. Inte för att vi hade något julpynt att pynta med direkt, men jag är ju inte den som tackar nej till att pyssla i första taget. Så vi pysslade ihop lite julpynt idag, Anna och jag, efter bästa Kajsa Varg-anda. Jag säger bara: Man tager vad man haver, man gör så gott man kan!

Love and bless/ jo.

Julpyssel

lördag 2 december 2006

Note to self: julklappslistan

Pappa Fredrik: check!
Mamma Mette: check!
Syster Josefine: check!
Bror Jonathan: check!
Syster Jouline: check!

[Oh yeah I'm good]

fredag 1 december 2006

Jag är ett geni!

Ja, för dem som inte visste det redan alltså (Här skulle det nu kanske händelsevis passa med en smiley, men av princip så gör jag ju inte sådana.) Men, det är nämligen så att vårt julmusiksproblem (ett obloggat i-landsproblem vi har haft här uppe i norr) just har blivit löst. Som en blixt från klar himmel kom det till mig. Webradio! Klart att det måste finnas åtminstone en webradiokanal som spelar julmusik. Och det gjorde det också. Tänk. Och inte bara en kan ni tro, utan ett helt utbud! Har nog aldrig haft så brett utbud av julmusik i hela mitt korta liv. Gott!
Julstämmningen var det i och för sig annars inget fel på. Och jag läste nu någonstans på en blogg att folk stressar för att få tag i julstämmningen, bara för att snön nu saknas. Men det är inte fallet med mig i alla fall. Det verkar som att jag kommer fabriksinställd med julkänslopaket fullt installerat. Det räcker liksom med att skala en klementin och blåsa ut ett ljus i en i övrigt mörk lägenhet för att jag ska känna: Oh, snart är det jul.
Och så nu musiken då. Vilken stämning! Jag som inte ens har bakat min första pepparkaka än. Det blir en fin jul i år. Jag bara känner det på mig.

jo.

1 december

Vet ni om att livet är underbart? Vet ni om att Gud är god! Vet ni om att idag så får man öppna första luckan i kalendern?

[Skulle ni sedan inte veta om någon av ovanstående saker, så är det bara till att kontakta mig så ska jag tala om det för er.]


Bless/ jo.

Lappland

Bilderna blir lite små här, men om ni klickar på dem och sedan klickar på förstora, så ser ni dem bättre.

love/ jo.

torsdag 30 november 2006

Je suis ici

Ja då var man här igen. Hemma igen. Och det efter en fantastisk tripp tillbaka till Lappland. En tripp som återigen innebar att fösa halkande renar ifrån vägbanan. Denna gång renar featuring älg. Jag har faktiskt också sett säl(!?) live. Och tjäder, om någon nu skulle tycka att sådant är intressant. Även palt har jag återigen sett live, men denna gång blev det aborre istället. Big mistake. Det vill säga, Note to self: Stekt aborre med stuvad potatis på vägrestaurang i Lappland är lika med, inte bra. Inte bara var den "ej god" den fick även min mage att kurra och börja låta som, ja som jag vet inte vad. Usch. Än så länge har jag i alla fall kvar all mat inom mig. Än så länge ja.
Men förutom just det då så har det varit en kanon resa. Väldigt lugn, väldigt Norrland, men väldigt härlig. Träffat så fina skolgrupper har vi gjort, och andra härliga människor också. Och så har vi haft många undersköna naturupplevelser. Snacka om att jag har underskattat den Norrlänska naturen! Det finns verkligen helt schuukt vackra platser här uppe. Breathtaking. Tur då att man har en kamera. Och tur då att Anna är en tålmodig chaufför, även vid det sjuttioelfte stoppet för: "Jag ska bara ta en liiiten bild." Anna är för övrigt själv, väldigt duktig med kameran. Och kameran ja. Den skriker nu efter min uppmärksamhet. Tydligen är det på så vis ställt, att man måste tömma de små rackarna med. Så det ska jag väl göra nu. Sen sova. Åh vad det ska bli skönt att sova! Så, ni får ha de så bra, så hörs vi snart igen.


Er bloggerska in the north.

jo.

måndag 27 november 2006

Mamma!

Vart är du? Jag saknar alla dina små kommentarer! Har du slutat läsa min blogg, eller tror du att jag inte vill att du ska kommentera? Vem ska nu signera fina små kommentarer med /m?

Love, your jo.

Nattuggla

Det är mörkt. Anna sover redan sen länge tillbaka. Johanna däremot, hon somnade ifrån sitt magont i ett par timmar idag under eftermiddagen, och är nu följdaktligen tyvärr alldeles för pigg för att sova. I alla fall just nu. Däremot så är jag hungrig. Det hinner jag alltid att bli om jag inte går och lägger mig innan tolv. Mitt hungersbekymmer får dock möta sitt öde i en knäckebrömacka med kaviar.
Så vad ska man göra nu då, när ögonen inte orkar läsa mer men huvudet inte vill sova? Det blev visst en ny logga till bloggen i alla fall (ja jag vet, skaffa dig ett liv) men vi får se hur länge den får sitta. Ja fast de lär ju bli ett tag förresten, eftersom vi reser iväg igen på tisdag. Och nästa helg, ja då är vi bara hemma söndag. Sen, ny resvecka!
Mycke resa nu. Och mycke resa i Norrland är lika med mycke biltid, och mycke biltid är lika med mycke lästid. Och det behöver jag! Har inte hunnit läsa mycke alls nu denna vecka, inte i någon av mina böcker. Vi har haft rätt så fullt upp. Men det är klart, till sist så antar jag att det handlar om prioritering, som allt annat.
Ja, som nu till exempel. Nu prioriterar jag att gå upp och lägga mig igen, för att försöka somna. Och hur som helst så har jag suttit klart här i alla fall. Ska nog ta ett gott råd och skaffa mig ett liv. Så tillsvidare.

Love and bless/ jo.

lördag 25 november 2006

Weekend, the end of the week

Imorgon är det skyltsöndag. Vet ni hur mysigt det är eller? Typ jättemysigt i alla fall. Så imorgon ska Anna och jag, som de hurtbullar vi är, promenera till söndagsmötet på pingst. Och efter "kyrkkaffet" så ska vi ner på stan på skyltsöndag. Fast det förstås, de flesta butiker har ju redan börjat sin julskyltning. Men imorgon så tänder de julbelysningen på stan, och har julmys och galleria invigning.
Och idag har vi verkligen haft helg! Så skönt. Vi har till och med sett på film, den ni. Andra filmen sen vi kom hit. Vi har ju varken TV eller dator som klarar DVD. Men då finns ju alltid TV4-anytime. Lite dyrt, svar ja. Lite laggigt, också svar ja. Men ändå. Förra gången såg vi "Finding Neverland" som jag verkligen gillar, och denna gången såg vi "De utvalda" som också är en favorit. Så de va kul. Ja, förutom att det var en övning i hur väl jag ligger till när det kommer till Andens frukt: Tålamod. Eftersom filmen hela tiden gjorde stopp, och texten "loading" började blinka. Så den vart kanske en timma längre än den skulle ha vart. Men jag kan ändock meddela att jag faktiskt låg bra till på tålamodsfronten. Jag gjorde skojiga trolleritricks för Anna i pauserna, och så passade vi på att fika lite också. Vi hade det väldigt mysigt ändå med andra ord.
Men hörrni, nu ska jag sova. Pigg och alert när man ska på Gudstjänst imorgon. Så får vi höras mer någon annan gång. Har massa bilder att lägga ut ifrån våran "huvudbonadstemadag" i fredags. De lär ni ju inte vilja missa. Jag bar duktigt min "huvudbonad" hela dagen. Även när jag åkte till Onoff för att inhandla ett nytt modem (äntligen!) till vår dator. Men som sagt, mer om det sen. För nu är det god natt.

Love your jo.

Mismatch

Asså är det någon annan än jag som tycker att det är något här som skär sig? Ja, på bloggen alltså. Det är i alla fall någonting som mina ögon stör sig på, men jag kan inte komma på vad. Kanske headern? Kanske visningsbilden? Jag vet inte. Nåt känns lite spretigt bara. Tror att jag är less på headern. Kanske dags för en ny?

jo.


Ps. Blogger försöker hela tiden lura mig till att signa in på "Beta" versionen. Märker de inte att jag bedriver en bojkott?

Karaoke


Ja då har jag varit på mitt livs första offentliga karaokekväll (för hemma i vardagsrummet med familjen gills inte!) och vet ni vad? Jag vann! Fatta! Ja, eller vi vann. Vi som i den väl matchandes sammansatta gruppen ni ser där på bilden. Det var från vänster, Viktoria, jag och Rebecka. Och låten vi framförde var ingen mindre än Charlotte Perellis "Tusen och en natt". Och vi vann inte bara titeln "Kvällens karaoke" som innebar sång, scennärvaro och koreografi, utan även bonuspriset "Bästa outfits"!
Jag måste säga att jag känner mig lite stolt faktiskt, de sa till och med att det lät bra, och då sjöng vi även solo mina damer och herrar. Ja, för att inte tala om koreografin då. Kan säga att den halvtimme vi fick på oss att förbereda våra fem minuter i rampljuset slet vi som små djur med att sätta hela koreografin. Och det gjorde vi också, minsann. Det var till och med så pass att karaokejuryns egen "Kishti" (komplett med prick i pannan och allt) fick kvällens första och enda "Hallelujah moment" och det var stort, i alla fall för oss.
Så det är nu med ett förnöjt leende på läpparna (och en massa rött läppstift som jag inte får bort) som jag går och lägger mig. Och nynnades "Du finns i mina drömmar..." kan jag bara höra idoljuryns Daniel Breitholtz inom mig "Asså Johanna du är lite ojämn och så menee, för mig går du vidare."

jo

tisdag 21 november 2006

Krysslista

Jaaa, jag är svag för listor. Och ja, även om de är två meter långa och blir ungefär det tjugoelfte inlägget på typ två dagar. Men vad ska man säga? Inget mer nu faktiskt. Jag låter listan tala.


Jag har...

(x) snott den här listan
( ) tatuerat mig
(x) fått sparken
(x) bott utomlands
( ) varit i knytnävsslagsmål
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad (bara nästan, av flirtiga poliser i Italien)
( ) försökt köra ifrån polisen
( ) hånglat med en främling
( ) gått på en blinddejt
(x) ljugit för en kompis
( ) varit kär i en lärarvikarie
(x) skolkat
(x) piercat mig (i öronen, räknas det?)
(x) avfyrat ett vapen
( ) sett någon dö
(x) flugit
( ) spytt i en bar
(x) ätit sushi
(x) åkt snowboard
(x) somnat i skolan eller på jobbet (båda faktiskt)
(x) använt ett falskt id
( ) varit med om en jordbävning
(x) rört en orm
(x) sovit under stjärnorna
( ) kört av vägen
(x) ifrågasatt mitt hjärta
(x) varit besatt av post-it lappar
(x) varit vilse
(x) sjungit karaoke
(x) betalat för mat med bara mynt
(x) fyllt på olja i bilen
(x) gjort upp eld på en strand
(x) förstört en fest (varit moraltant)
(x) åkt rullskridskor
( ) varit förlovad
(x) hoppat från en bro
(x) stannat uppe hela natten
( ) någon gång inte duschat på en vecka
( ) legat på sjukhus
( ) brutit ett ben
(x) skrattat så mycket att jag gråtit (happens all the time)
(x) gråtit så mycket att du skrattade
(x) fuskat på ett prov
( ) haft en Britney Spears-skiva
(x) dansat på ett bord
(x) badat naken (i badkaret, och i mardrömmar)
( ) hoppat fallskärm
( ) rökt en cigarett
( ) varit hög
( ) varit full
(x) varit kär
(x) blivit dumpad
( ) dumpat någon (inte rent tekniskt tror jag?)
(x) rymt hemifrån
( ) varit i Mexiko
(x) varit i USA
(x) varit i fler än 10 länder
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel (varje vinter!)
(x) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt uppklädd
(x) hoppat i en lövhög (varje höst!)
( ) åkt släde
(x) fuskat när du spelat spel
(x) varit ensam (känt mig så i alla fall)
(x) blivit kittlad
( ) blivit rånad
(x) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
( ) blivit avstängd från skolan
(x) varit i en bilolycka
(x) haft kramp
(x) ätit ett helt glasspaket på en natt
(x) dansat i månljus
(x) hatat ditt utseende
( ) varit vittne till ett brott
(x) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) varit på andra sidan landet
(x) simmat i havet
(x) känt som om du håller på att dö
(x) gråtit dig själv till sömns
(x) busringt
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn
( ) skrivit ett brev till tomten (nej men till tandfén)
(x) tittat på solnedgången tillsammans med någon du bryr dig om
(x) blåst bubblor
(x) fått en önskan inslagen
(x) burit pärlor
( ) ätit hund/katt-mat
( ) sagt till en främling att du älskar honom/henne
(x) sjungit i duschen
(x) burit en svart klänning
(x) drömt att du gift dig med någon
(x) limmat fast din hand i något
( ) fastnat med tungan i metall
(x) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
(x) skrikit så att du inte fått luft
( ) byggt en kärra
(x) pratat i telefon i mer än sex timmar
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
(x) haft en träkoja
(x) är rädd för att titta på skräckfilm ensam
(x) tror på spöken (tror att det finns andar som folk kallar spöken)
( ) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
(x) blivit puttad i en pool med kläderna på
(x) blivit tillsagd av en främling att du är het
(x) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) glömt någons namn
(x) sovit naken
(x) svimmat (typ hur många gånger som helst)
( ) gråtit på tunnelbanan
(x) gråtit på en buss
(x) snattat
(x) pratat med en främling i mer än fem minuter
( ) gett en uteliggare mer än 50 kronor (nej, men mat)
(x) spottat på någon jag ogillat
( ) hoppat bungyjump eller något annat riktigt äventyrligt (gills hoppat ifrån 5:an?)
( ) varit otrogen
(x) varit svartsjuk
( ) kan skriva utan att titta på tangenterna (intw riktigf äm)
(x) skrivit mitt sista inlägg nu på några dagar (jomen jag lovar!)

jo.

Hejaklacken

Okey jag kanske inte är någon inbiten, passionerad sportsfantast, även om jag kan tycka att det finns många duktiga [läses snygga] fotbollsspelare och även andra sportutövande människor runt om i vår värld. Varför skriver jag nu om detta? Kommer det kanske en till "hetast-lista" footballers edition? Nopp! [Fast skulle lätt kunna göra en!] Men nej då, det är faktiskt bara det att jag ännu en gång har snubblat över en rolig kortfilm på nätet. Så sportfanatiker eller ej, håll tillgodo, här kommer dem, hejaklacken.

jo.


Ps. Detta är också en hyllning till alla killar på NG. De är kungen på att göra ramsor av typ allt som kommer i deras väg. Jag säger bara: "Gör det! Gör det!"

måndag 20 november 2006

Tänker på mig?

Jag har hört att om man kollar på klockan när siffrorna är lika, eller när det är ett jämnt klockslag och helst då 00:00, så är det någon som tänker på en. Någon som har en kär. Och är det så, ja då har någon tänkt på mig väldigt mycke de senaste dagarna. För nästan varje gång som jag kollar på min klocka så är den antingen 18:18, 13:00, 22:22 eller som de senaste två kvällarna i rad 00:00.
Skrock? Vet inte. Men ligger man i sin säng utan att somna, och vänder sig om för att kolla vad klockan är och den då visar 00:00, då undrar man ändå om någon annan kanske också ligger vaken, någon som tänker på mig just då. Och vem vet. Inte jag. Jag lär ju aldrig få veta om det stämmer eller inte heller. Kanske i himlen. Det skulle kunna vara en såndär kul grej som faktiskt är sann, och att det bara är några få som har kommit på det.
Men som sagt, vem vet. Tydligen så ska det i alla fall även gälla det där med att någon tänker på en, varje gång man nyser också. Så, har jag nämnt att jag har nyst ovanligt mycke de senaste dagarna? Och förresten, vet ni vad klockan är nu...?

jo.

Kavajen

Nu är det ju så att min blogg inte är någon modeblogg, det sköter flera andra redan så fint. Men, jag måste ju ändå kommentera och säga att det var en ruskigt snygg kavaj/kostym som vår Mogul hade på sig i söndags kväll. Klädde honom riktigt fint! Och jag blev även väldigt nyfiken på vart den kom ifrån? Såg antingen utlandet ut, eller dyr designer. Jag skulle nog gissa det första eftersom han är rätt berest, men spela roll egentligen, den var väldigt snygg i alla fall. Så, modecreds till Mr Mogul!

jo

söndag 19 november 2006

Mrs Meyer

Oh who! Vilket möte! Wow asså, det var verkligen hur bra som helst! Tack Jesus för internetsända möten! Det gjorde så att även jag här uppe i Norrland kunde få vara med och höra vad Joyce Meyer hade att säga. Och det var verkligen kanon bra! Hur bra som helst asså, verkligen!
Jag måste faktiskt också då säga att detta var det första jag någonsin hörde av henne. Jag har varken sett en sändning eller läst en bok tidigare. Jag har nog till och med bestämt mig lite för att hon inte riktigt var min typ av förkunnare. Vilken nöt jag var. Dels för att jag dömde ut henne för någon 30 sekunders reklamfilm jag såg ifrån 90-talet nån gång (jag vet, nöt!) och dels för att jag hade bestämt mig (grundat på vad?) att hon nog inte var riktigt min pryl. Men, men. Tack och lov så är det inte värre än att man kan ändra sig. Och tur är väl det, för det här mötet var verkligen så otroligt bra, och verkligen aktuellt i mitt liv och in i frågeställningar som jag hade just nu.
Så läxa lärd. Döm inte! Tänk, det är så skönt att känna att man har lärt sig något. Att livet inte står stilla liksom, och att sanningar som man har hört tusentals gånger, plötsligt får en mening i ens liv. Gott. Så nu vet i alla fall jag vad ja ska göra vid sjutiden ikväll. Och vet inte du så kommer här en ledtråd. Det börjar på J och slutar på oyce Meyer. Och missförstå mig inte nu, det var inte ett förslag, det var en schemaläggning.

Love, jo.

lördag 18 november 2006

En Norrlandssaga

tisdag 14 november 2006

Greetings from the road



Ljudet av väg som passerar under oss.
Tommy Nilssons "Öppna din dörr" i bilstereons högtalare.
Och inte minst.
Namn ifrån skolgruppernas registreringsblanketter
som plötsligt blir till ansikten.
Och blir till verkliga människor.
Det är resvecka,
and we're on the road again...

jo.

måndag 13 november 2006

Solsken i vintermörkret


Beskrivning, överflödig.

Den skiva


Efter att inte ha köpt någon musik överhuvud taget sen julskivorna för ett år sen, så köpte jag denna, från ett rea-ställ på en Shell-mack. Världens smörigaste skiva, med alla ballader som du någonsin kan tänka dig. Ja, eller vad sägs om "Your song" med Elton John, eller "Öppna din dörr" med Tommy Nilsson. Några av mina nu nästan sönderspelade favoriter.
Men även "Av längtan till dig" med CajsaStina och Åsa Jinder, och så "Unforgettable" med Nat King Cole. Den asså, ujh. Jag som är en såndär bild-fantasi-människa, jag ser typ alltid bilder framför mig när jag hör musik. Eller inte bilder, snarare som en liten scen spelas upp.
Och varje gång som jag hör just den där låten i alla fall, då ser jag framför mig hur jag, och min nu för mig okände man, är någonstans i 60-65 års åldern. Och hur vi dansar sådär myslångsamt i månskenet till denna låt, på ett båtdäck någonstans på varmare breddgrader. Han är sådär stilig som män bara kan bli med åldern, och har gråsprängt hår. Och jag har typ pagelångt cendrégrått hår och en svart sjal lindad om axlarna. Och så smågungar vi fram där över trägolvet till ljudet av Nat's mysjazziga röst i månens sken och lantärnornas ljus.
Ja, tänk vad en simpel skiva musik kan göra. Men nu får det vara nog snackat om den. Även om jag kan lova, att den fortsatt kommer att spelas flitigt av norrteamets samtliga små töser.

jo.

torsdag 9 november 2006

Tid som är fri

Vet ni vad? Fritid, det är tid som man är fri att disponera precis som man själv vill. Bra va. Det är på sådan tid som man exempelvis kan blogga eller liknande. Och blogga ja, det har jag ju gjort en hel del på det senaste. Kan nu däremot hända att jag i fortsättningen, åtminstone för någon tid framöver, faktisktt inte kommer att vara en lika hängiven bloggerska som tidigare.

Inte det att jag inte gillar att blogga, för det gör jag. Det blir ju lite av ett fönster emot omvärlden. Snarare just det där med fritiden då. För även om man är fri att disponera den tiden som man vill, så är man oftast inte fri att välja måttet av tid att disponera. Och nu är det ju som så, att det ju är så mycke mer som jag vill göra med den tiden, än att sitta framför datorn dagarna i ända.

Jag har ju böcker att läsa, pussel att lägga, saker att sy, tavlor att måla och inte minst av allt, människor att inspirera. Och alltihopa har ju en gemensam nämnare, det tar tid. Oh, jag bara känner att det är så djupt här nu va. Eller som en sa till mig här om nyssens: "Johanna, dina djup upphör aldrig att förundra mig." Så sant, så sant. Men, djup eller inte, det är ju inte dessto mindre sant för det. Att saker tar tid.

Men nu är det ju som så, som jag sa, att jag ju tycker om att blogga också. Så lite bilder och liknande kan jag nog säkert komma att skrota upp här ändå. Men jag lovar inget. Och sen, skulle det nu mot all förmodan hända att ni skulle sakna mig, eller mitt skrivande, ja då får ni väl tala om det för mig så får vi se vad vi kan göra åt saken. För det är ju nämligen så lyckligt ställt, att jag faktiskt är mer än en bloggerska. Ja, jag är ju en hel, verklig person också.

Och ja vad jag menar med det är väl egentligen bara att jag har både en mobiltelefon och en mailadress. Så om någon sedan dessutom skulle sakna mig som person, eller min lilla gälla stämma, så är det ju bara att höra av sig. För vem vet, jag kanske saknar dig med?

Kärlek, jo.


Ps. Dessutom så kan du ju passa på att ta en retro-tur genom min gamla blogg nån gång, om du nu skulle ha det långtråkigt. Jag lovar dig, där finns det en massa mer eller mindre intressanta saker att läsa. Och vem vet, du kanske till och med har missat något intressant? Ds.

tisdag 7 november 2006

Radikalt-kristen-oljemiljonärs-prins

Ja, hej på er gott folk! Jag vet att jag skrev semester till den 9/11 och idag är det väl bara den 7:e tror jag? Men, men. Min blog, mitt ansvar, som det heter. Kan ju i alla fall börja med att skriva att min bror var aaas grym som TV-modell. Han vann mitt hjärta i alla fall, det kan jag lugnt säga. Och speciellt då han vänder sig om, tittade in i kameran och ler. I MELTED! Då satt jag längst ut på soffkanten och kastade slängkyssar mot TV-rutan. Ja, kan nu väl hända att jag är något partisk i frågan, jamenar, jag är ju faktiskt grabbens storasyrra. Men det spelar egentligen ingen roll, han var ju bäst ändå. (Och för dem som missade detta, så finns det att titta på, på TV4.se under TV-Nyheter-Nyhetsmorgon-Mode & trend. Kanske lägger upp en länk sen om jag orkar?)
Men nu då? Lovet är över, och imorgon så bär det av, för hundrasjuttioelfte gången känns det som, emot det stora landet i norr. Norrland. Så ja, vad ska man då säga? Ska bli lite som skönt de faktiskt. Men, det har också varit ett grymt kul lov! Allt med det har bara varit ljuvligt faktiskt. Och speciellt då utbildningsdagarna nu på slutet. Vad jag verkligen har insett alltså, är vad jag älskar mina medteamare! Ja, och med det så menar jag ju alla detta årets teamare. Det är bara ett så skönt gäng! Helt spridda personligheter (Typ som Spice Girls, Emma) men ändå ett team. Och så var det så bra undervisning, så god mat och så en härlig bönestund också. Jag vet inte hur det var för alla andra, men Gud mötte verkligen mig då, och jag tror inte att jag själv hade insett hur mycket jag verkligen behövde det just där och just då. Men det gjorde jag i alla fall. Behövde det asså, och mötte mig, ja det gjorde han verkligen. Så det var underbart.
Och nu ska vi hem. Hem till Norrland. Jag gillar tempot i Norrland, för det är faktiskt ett annat än här hemma. Och så gillar jag distansen. Känslan av att få komma bort. Fokusera om, och göra något annat. Och det här är verkligen ett speciellt år. Så vad alla ska tjata om den här gripande kärleken hela tiden! Mitt ställningstagande till det hela är väl bara som Rahel skulle ha sagt: I need time, I need space. Känn lugnet, det är mitt råd. Även om (för att nu citera ännu en NG:are) man inte är 20 längre som Persson skulle ha sagt, så är man i alla fall inte 30 än heller så. Lugnet. Time. Space. Ord som jag lämnar er med.
Men faktiskt, helt seriöst, så står det verkligen i Bibeln (Fil 4:6) "Gör er inga bekymmer". Ändå, så är väl det här ett område om något, där många verkligen gör sig bekymmer. Men jag tror att Guds ord är sant även när det gäller detta. Och ja, kära nån, jag om någon förstår väl att orsaken till att många oroar sig är för att det är ett så otroligt viktigt område. Viktigt att det blir rätt alltså. Men ändå, tror ni inte att Gud vet det också? Såklart att han gör. Så, inga bekymmer. Gör bara era önskningar kända för honom i stället, i åkallan och bön, med tacksägelse. Och sen, bekymra er inte något mer. Vi talar ju om att lägga det hela i Hans händer, var för ingenting är omöjligt. Så, vad finns att oroa sig för? Ha tilltro i stället. Det tänker i alla fall jag ha.
Så om någon sen undrar hurvida det nu fungerade, så kan du ju alltid fråga mig igen om några år hur det funka för mig. Du ska nog få se att jag är en utbildad sjuksköterska, lyckligt gift med min brunbrända-radikalt-kristna-oljemiljonärs-prins. Och alldeles för upptagen med att vara hemma-mamma, missionär och starta barnhem, för att sitta framför nån gammal dator och blogga. Så vill du fråga hur det gick förresten, ja då får du nog ringa ett utlandssamtal eller skicka ett välfrankerat brev.

Kärlek, jo.


Ps. Jag fick mitt livs första strike i måndags när vi bowlade, känn er fria att gratulera mig. Ds.

lördag 4 november 2006

Newsflash

Ska bara säga, att om ni har tänkt att slå på TV:n imorgon (söndag 5/11) typ vid 9 tiden, så gör det i så fall på TV4. Där ska nämligen min lillebror gå modell. Värsta roliga grejen. Han blir hämtad med taxi och följd av en reporter, och sen så ska han va modell för vinterkläder. Så, vill du krydda livet lite med att titta på en modell-hunk med samma efternamn som mig, så slå då på TV4 imorgon klockan 9.

kärlek, jo.

onsdag 25 oktober 2006

Äntligen vår tur!

Efter en oändlig väntan så har turen äntligen kommit till oss. Idag har vi bön och fastedag. Imorgon så reser vi något söderöver för att påbörjar förberedelserna. Och på fredag, ja då är det ett faktum. Norrlands grymmaste skolkonferens, utan tvekan, drar igång. Nordic 2006 i Ö-vik. Missa det? Skulle inte tro det va. I så fall så vet jag vart din brevlåda bor. Men som sagt, gott folk, nu far vi än en gång söderöver. Och bloggen, ja den tar sedan med mig en liten semester till och med den 9:e november. Kan ju hända i och för sig att det kan komma ett litet gästspel hemifrån sen? Vem vet. Inte jag i alla fall. Inte än. Men i annat fall, ja då får ni ha ett fint höstlov! Så hörs vi återigen den 9:e november.

I kärlek/ jo.

tisdag 24 oktober 2006

Tre ting

Ja, här kommer tre saker som jag tror att varken jag, eller någon annan visste om mig förrens idag...

  • Jag... kan tydligen skruva isär en trasig symaskin ner till minsta beståndsdel, skruva ihop den igen och då få den att funka.

  • Jag... tycker tydligen att det är jätte roligt att lägga 1000-bitars pussel, och funderar nästan på att införskaffa ett när jag har lagt klart det som jag håller på med nu.

  • Jag... kan göra ett roligt trick så att det låter, och ser ut som om jag dunkar mitt huvud i ett bord jättehårt.

Tack för mig då, jo.

Kolla vad jag har fått!




Humor, när den är som bäst.


måndag 23 oktober 2006

Skönaste grejen!

Det började som ett gratisprov, och slutade med ett beroende. Ja, eller kanske inte fullt ut så farligt, bara nästan. Lång historia kort så var det typ såhär i alla fall. Att när jag flög till Malmö för ca två veckor sedan så behagade inte min väska att följa med. Ja inte hela vägen i alla fall. Trevlig och sympatisk människa som jag är så följde jag den snällt till incheckningen. Såg till att den fick en lapp, blev vägd och sedan så vinkade jag av den. Ses i Malmö, typ.
Men nej då, fullt så enkelt skulle det inte bli. Sa jag kort historia förresten? Aja, never mind. Nyligen ankommen till Malmö så trippade jag i alla fall glatt bort mot bagagebandet för att få återförenas med min kära. Men hallå? Vart är du? Alla andra, och då menar jag alla andra, inklusive före detta Miss Universum Yvonne Ryding, fick sina väskor. Bandet tömms och fortsätter, som för att håna mig, att innehållslöst passera till tonerna av sitt mekaniska ljud under näsan på mig. What!? Ingen väska!? Tydligen så var det sedan inte bara jag som blivit av med min väska, även om det kändes väldigt mycke så just då. Känslor ni vet, känslor. Men i alla fall. Jag förlustanmälde den, lämnade mitt mobilnummer och hoppades på det bästa.
Och faktiskt, trots att jag nu lägger ut texten för dramats skull, så tog jag det inte så hårt. Jag tyckte nog mest att det var lite komiskt och spännande på något vis. Lite "survivor feeling" om ni förstår vad jag menar? Ensam i metropolen Malmös storstadsdjungel, utan ens en väska och med ca 26,50:- i plånboken. Moahahah, äventyret kan börja!
Så när vi kom ner till staden så var det första jag gjorde att tåga rakt emot första bästa kosmetikbutik, vilket i detta fall råkade bli KICKS, någonstans vid något köpcenter vid namn Triangeln tror ja?
Väl där i alla fall så bad jag expediten att rekomendera mig vad hon trodde var bäst för min hudtyp. Hon frågade och klurade och rekomenderade till sist de produkter som ni ser på bilden. Helt oförmögen att handla så bad jag i alla fall om att få prover, ni vet i sådana där små burkar, för att testa hur min arma hud skulle reagera på detta. Så hon pluttade upp nog för en vecka åt mig av, ja av allt som jag behövde egentligen. Tusen tack sa jag, och fick dessutom ett parfymprov på en av mina favoritdofter, DKNY Be Delicious på köpet. Eller ja, vadå på köpet? Det var inte som om ja köpte nånting. Men i alla fall. Ni fattar. Kanon med andra ord.
Ja, sen så kom ju min väska i alla fall då. Några hjältar åkte och hämtade den åt mig. Så lagom tills dess att det var dags att göra kvällen så vart det ett kärt återséende i alla fall. Så slutet gott, allting gott. Och summan av kardemumman, jag använder nu dessa produkter (fortfarande!) alltså väldigt dryga med andra ord. Men, de är verkligen slutet av slutet nu. Skrapet och klämmet så att säga. Och jag vet inte vad ja ska göra? Jag gillar dem ju. Funkar väldigt bra för min stackars torra hud i alla fall. Tänk er, ansiktsvatten med honung. Bara det asså. Och ansiktstvätten då, åhhh, den luktar ljuvligt och sen så gör den en så len, så len. Mmmm.
Men, men. Livet är mer än ansiktsvattnet, och ansiktet mer än tvätten. Och tur är väl det. Men ändock... dree-eee-eeeeeam, dream dream dream, when I'm with you.... Varför, varför skulle jag ta det där dumma varuprovet? Gripande...

jo.

Okey, nu får det sluta!

Ja nu får det verkligen vara nog. Vem det nu än är som håller på och skriver. Sluta. Jag tycker inte att det är ett dugg roligt, snarare väldigt jobbigt. Har haft jobbigt med detta förut. Ska jag verkligen behöva bli nojjig bara för att jag är själv hemma, och se till att dörren verkligen är låst? Nej.
Och om det dessutom är någon som använder en annan persons namn, ja om det är så, så skärp dig! Så gör man bara inte! Jag blir inte ofta arg, men nu är det nära. Nej förresten, jag är arg. För det här är dumheter. Så att skärp dig. Och då är väl det en mild uttrycksform för vad jag tycker att du borde göra. Även en ursäkt, till fler än mig, är nog på sin plats. Ja speciellt då om det är någon som har gjort det i en annan persons namn. Så nu får det va nog.

jo.

lördag 21 oktober 2006

Fiskburgare, komplexitet och feber.

Okey, fiskburgare som konverserar i all ära, men det kanske var en något vag variant av ett inlägg. Fiskburgare som talar. Väldigt personligt. Men det är inte alltid man orkar vara det alla gånger inte. Typ inte nu. Så, varför skriver jag då kan man ju undra? Tja, jag vet faktiskt inte? Kanske för att jag är kvinna, och sedemara har ett ungefärligt ordföråd à ca 25.000 ord per dag. Eller, kanske är det för att säga att det är sååå tråkigt och segt att inte vara helt vid sin fysiska hälsas absoluta formtopp. Fastän, det börjar ju att bli bättre nu. Tror jag. Termometern visade i alla fall bara 37,5 så det är ju inte mer än en ynka grad över vad jag brukar ligga på. Men tänk att en enda grad kan kännas av så pass ändå.
Ja, kroppen är en komplicerad historia den. Sannerligen verkligen komplex, när jag tänker på det. Och kopplar man sedan dessutom ihop denna komplexa kropp med en inte dessto mindre komplex själ och ande, då ni. Oj oj oj. Då har vi komplexitet utan dess like. Och folk undrar varför jag är som jag är ibland? Det är ju rena rama nåden att man inte är mer knepig än vad man är.
Men, men. Innan jag blir för knepig här och nu, eller right here, right now som Agnes skulle ha sagt, så ska jag faktiskt ta och avrunda. Möte på Frälsis imorgon. Ska bli kul. Hoppas på en piggare och fräschare Johanna tills då. Så, på återséende, so long.

jo.

Filet O' Fish




Okey, bara för att jag har jobbat på McDonald's i två och ett halvt år då.

Och för att den fatiskt blir lite roligare för varje gång man ser den.

Räknat ungefär ifrån gång 25.

torsdag 19 oktober 2006

First snow

Like a million parachutes
The snow's coming down
I'll lock up the front door
And turn the lights down
In the glow of the street lights
I see them descend
Like a million parachutes
Small men on a mission.

Hetaste bruden

Ja på tal om heta män. Här sitter faktiskt en ganska het brud också just nu. Diagnosen: Feber. Behandling: Sömn och chokladbollar. För vet ni, Anna, hon är en blond liten ängel ifrån Vårgårda som måste ha glömt sina vingar hemma. Jag har legat i sängen mest hela dagen faktiskt och haft feberyra och vaknat med ett ryck typ tusen gånger för att jag, ja för att jag vet inte. As jobbigt. Ja va typ rädd för att somna, för ja visste att det skulle kännas sådär stressigt och läskigt, och sedan avslutas med att jag vaknar helt plötsligt av att jag drar ett djupt häftigt andetag. Jobbigt.
Men in emellan varven så kom hon upp och titta till mig. Kom med vatten och äppelklyftor gjorde hon med. Och sen, efter att jag kommit ner för att äta lunch och Nordicjobba lite, så sa jag bara i förbifarten att det skulle va grymmans gott med chokladbollar just nu. Ja, tror ni då inte att hon typ några minuter senare kommer och ställer ner en tallrik chokladbollar under näsan på mig. Hemmagjorda. Hon är guld, verkligen.
Nu ska jag gå och inte sova, för det får jag inte än eftersom det är för tidigt fortfarande. Men däremot så ska jag nog lägga mig och läsa klart den där "Kärlekens fem språk". Har typ bara två kapitel kvar nu eller nåt. Så ska jag nog sticka lite, och kanske måla lite på tavlan som jag håller på med också. Ja, eller vilken av dem förresten? Ja håller på med två stycken just nu. Men nån av dem i alla fall. Så, tack för nu. På återséende.

The hot jo.

Hetaste listan

Ja efter mycke påtryckningar ifrån "diverse" håll så kommer den nu här, den hetaste listan, på de hetaste gutterne. Vi börjar bakifrån då, för spänningens skull.



  • Egentligen så borde han hamna först, eftersom han fortfarande är så gripande het! Men han lirar ju inte riktigt i min liga längre, och har väl i och för sig aldrig gjort det heller. Men hetast nummer tre är...

  • Okey, nummer två är väl främst med för att han är så tok cool, men inte dessto mindre charmig. Han är den typen som har tillsynes alla kvalitéer som en kvinna vill ha. Ja, så länge han håller sig på vita duken i alla fall. Hetast nummer två är...

  • Okey, och så till ettan då. Och här nu beviset på att män i uniform är heta, även om vi då snackar fängelseuniform. För här snackar vi het. Bara, het. Och ja, att se på. Jag känner honom ju inte... än. Ettan är...


Från en dagen till ära smula ytlig, jo.


Ps. Sen så vet ju alla, att de män som personer av det kvinnliga könet finner hetast inte är en massa fantasimän, utan riktiga vardagshjältar ur det riktiga livet. Livet i ens närhet. Ds.

onsdag 18 oktober 2006

Höstdag

tisdag 10 oktober 2006

Tack

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

Lights out, jo.

Konstpaus på IT-fabriken i Norrland

Vet ni vad? Ibland, så är datorer jättedumma, HTML jättesvårt och en liten flicka plötsligt så liten och flickig. Håååå (Lång suckliknande utandning).
Jag har slitit och försökt, och ändrat, och slitit lite till, och så försökte jag lite mera. Och vet ni vad resultatet blev? Ja, förutom att allt blev kaos och fel men att jag precis lyckades återställa kaoset, absolut ingenting! Inget!
Och vad pratar hon om nu då, kan jag höra hur ni undrar? Jo, det är nämligen så att jag har upptäckt ett litet problem. Verkligen inget stort egentligen, men dock ett problem. Detta problem, som egentligen bara är att layouten på min blogg ter sig olika i olika webbläsare, krockar dessutom med ett annat problem. Att jag är så grymt extremt gripande envis! Jag vet nämligen att det inte behöver vara så, det går alltså att fixa så att det ser exakt lika ut oavsett webbläsare. Men jag vet inte hur? Jag har verkligen testat allt. Men jag geeer inte upp! Jag kommer att få till det. Nån gång.
Ja, för å andra sidan av lingonskogen så är det väl det som är fördelen med att vara envis då. Om man nu ska se det ifrån den ljusa sidan det vill säga. Att på vägen, genom alla trials and tribulations man går igenom när man vägrar att ge sig, så lär man sig en hel del med. Typiskt nog inte då, vad det är i kodningen som gör att Firefox läser in och projecerar det annorlunda än gripandes Explorer. Men ändå, för all del. Det löser sig nog.
Tills dess så finns det annat trevligt att syssla med. För ja menar, alla ni som har Firefox eller Safari, det funkar, eller hur? Enda grejen är att vill ni se sidan i dess hela skönhet, ja då får ni ragga upp en (nej Therese inte en pojkvän) utan en dator som har Explorer. Ja så säger vi, så länge.
Men nu till det andra trevliga då. Vi skall nämligen ut till havet nu, på picknic! Oh yeaaaah! Vi i Norrland vi vet att mysa vi. Varm choklad har vi med oss, och jag har dessutom bakat min favorit äppelkaka som vi ska ta med. Hoppas bara att den är lika god som den ser ut och luktar?
Men vi vet inte bara att mysa vi, utan också att ta hand om oss själva. Oj oj. Som imorse då. Ute klockan halv åtta för att springa i höstsolen var vi, alla fyra. Det var lite kallt, tillräckligt för att kunna se ångan ifrån andedräkten. Men vi tog oss runt Ön minnsan. Alla fem kilometrarna. Så nu kan vi gott unna oss lite varm choklad och nybakt äppelkaka, vid havet.

Kärlek, jo.

måndag 9 oktober 2006

Min brittiska älskling!

Jag har fått en ny älskling. En Britt! Och well, den är väl inte riktigt min än, men inom en snar framtid kanske? (Och i en perfekt värld?) Och ja, det är alltså en parfym det rör sig om, utifall att ni nu skulle ha missat det. Burberry's London och ingenting annat.
Men, på tal om britt förresten, så får jag besök av en på höstlovet. Phil, som blev en go vän till mig i Israel kommer och hälsar på mig. Jag tror det blir grymt kul, om än lite skumt? Vi har ju inte setts på ett bra tag. Men nu har han mailat mig att han har bokat biljetter så. I guess he's coming.
Och när vi ändå har tema Storbrittanien så kan jag ju tillägga att jag redan saknar "intarna". Och det är inte ens Nordic än! Jag vet att jag kommer att sakna dem ännu mera då. Hela gänget. Men dem är ju i "The U.K" nu och rockar på för Jesus i skolorna. Så, God bless you guys! Keep kicking it for Christ! Speciellt du Kickflip! Men självklart J.Style med, samt her och fru Hawkes. Så summan av kardemumman är väl: "Rule Brittania, Brittania rules the world." Eller?

söndag 8 oktober 2006

"Mobil-blogg"

Ja, vad ska jag säga? "Kamerafastan" blev mig för mycket, så vet ni vad jag gjorde? Jo, jag gjorde slag i en sak som jag har velat göra lääänge. Jag köpte mig en Bluetooth adapter. Ja ni vet, en sådandär som man sätter i USB-uttaget och som gör det möjligt att koppla ihop datorn och telefonen, trådlöst. Tjohoo, säger jag! Det skulle jag ha gjort för länge sedan.
Så, nu har jag suttit i (och håll i er nu...) fem griiipande timmar och laddat över mina 566 bilder ifrån mobilen till datorn. Dessutom så har jag sorterat in dem i mappar, eftersom det var bilder ända ifrån sensommaren/hösten 2005.
Och nu, mina kära vänner, nu så ser jag snart i kors. Mina ögon pallar inte mer dataskärm för idag. Och ack, ändå så sitter jag här vid min blogg, och bloggar mig. Men jag måste ju lägga upp något ju efter allt detta slit. Bara en liten bild. Men vad? Ja, jag har ju 566 bilder att välja ifrån så, valmöjlighet är inte problemet. Urvalet däremot, är.
Asså jag har ju så många roliga bilder med annat folk på. Ja, annat folk än mig alltså. Problemet är bara att jag inte vågar lägga upp dem. Då måste man ju fråga först, speciellt om bilderna är tagna i smyg. Eller personen i fråga garanterat inte har något som helst minne av att bilden existerar. Så vad finns det kvar då liksom? Naturbilder och bilder på mig? Och bilder på mig finns det redan nog av på den här bloggen för nu. Så.
Det får bli såhär. Jag har ju redan mappat in bilderna i fyra kategorier. Hösten 05, Israel, Sommaren 06 och Hösten 06. Så vi gör så här. Här kommer helt enkelt ett urval bestående av en bild ifrån varje kategori. Så, håll tillgodo. Mer lär dyka upp i framtiden.

Hösten 05/ Solnedgång vid Stordammen.

Israel/ Johanna gillar att fota klotter.

Sommaren 06/ Nära-havet-upplevelse vid Skarholmen.

Hösten 06/ Norrlan ÄR vackert, nästan överallt och för det mesta.


fredag 6 oktober 2006

Mina eviga tester

Ja, visste ni att man kan vara en speciell chokladsort? Jag, till exempel, är mjölkchoklad, med motiveringen: A total dreamer, you spend most of your time with your head in the clouds. You often think of the future, and you are always working toward your ideal life. Also nostalgic, you rarely forget a meaningful moment, even those from long ago. I och för sig väldigt träffande. Skulle jag sedan vara en årstid, så är det hösten. Skulle jag vara med i ett "girlband" så är det tydligen The Pussycat dolls, och min filmkyss är den ifrån "Romeo+Julia".
And the list goes on. Ett simpelt tidsfördiv? Möjligen. Men ändå, som kanske, kanske för dig ett steg närmare en förståelse av dig själv? För vet du till exempel vilken chokladsort du är?

jo.

Stackars er

Jag måste lära mig att skriva kortare. Så är det bara.

Fasta eller svält?

Ja. Som ni kanske har märket av så har det rådit något av en bildbrist, både på min egen sida och på norrlandsbloggen. Detta beror på att teamets enda kamera so far, det vill säga Annas kamera, behagade att ta semester nere i Uppsala efter den gångna veckans Nordic i Stockholm. Kort och gott, den blev kvarglömd i konsertteamets lägenhet. Och ja, om uppskattande ord är den kamerans kärleksspråk så kommer den att stortrivas nu. För, jag saknar dig kameran! Du är bäst, och livet är inte lika fångat på bild utan dig! Så en ofrivillig kamerafasta råder väl just nu skulle man kunna säga. Och ofrivillig fasta, är inte det svält?
Men. Nu skall vi se det positiva i vad som händer oss i livet. Och, här följer nu djupa reflektioner, detta har faktiskt lärt mig något. Om än något litet, så har jag lärt mig något. Man skapar sig lätt onödiga behov, och, man gör sig lätt beroende av ting. Ja, tydligen så beroende i all fall att man märker avsaknaden av föremålet för ens behov en sådär tre gånger i timmen, cirka. Men vadå, det lägger sig. Och när vi nu talar om en så olivsnödvändig sak som en digitalkamera så kan jag faktiskt säga att jag lärt mig ännu en sak. Och det är som följande. Man måste lära sig att leva i stunden! I nuet. Detta är förvisso något som jag under en längre tid har funderat över innebörden av. Ja, och det jag har kommit fram till är väl det som jag sa. Kort och gott, vi måste lära oss mer att uppskatta nuet! Sträva framåt, visst. Men inte glömma att uppskatta allt det som är omkring oss nu, för det är ju ofta de sakerna som vi en gång tidigare strävade efter. Så förnöjsamhet va ordet sa Bill. En nöjd församhet sa Bull.
Och lärdommen i detta sammanhang, om vi nu skall åter till kameran är väl, att njuta av det sköna och vackra, eller roliga i stunden just där och då. Och att försöka vara tillräckligt närvarande i stunden, för att få ett fint minne av den.
Så. Glöm ej bort att uppskatta det du har. För som Janet Jacksson skulle ha sagt: "You don't know what you got til it's gone."

jo.

All you need is love

Ja, är det så? Känns så ibland i alla fall. För hallå, gripande, nu ska jag säga er precis som det är. Jag vill ha en pojkvän! Känner jag alltid så? Svar: nej. Men känner jag så just nu? Svar: ja! Åhhh, hå (suck). Fast då kommer jag ju oavkortat till själva grejen. Den som gör grejen till en grej asså. Jag vill ju inte ha någon gripande pojkvän bara för att ha en pojkvän. Jag vill ha någon som är kär i mig, på riktigt kär, och som har siktet inställt på att finna sig en fru, kanske i mig.
Ja, och att detta så "plötsligt" bubblade upp inom mig har ju säkert absolut inget alls att göra med att Therese har Samuel här på besök nu. No, no, no. Eller. Jo okey. Lite. Lite, så har det nog allt med det att göra. Men det var väl bara det att man blev påmind om allt det fina med att dela kärlek med någon. För det är fint. Tokfint.
Eller asså, klart att jag inte bara tänker på det nu, men det går ju lite som i vågor det där. Har man mycke att göra och livet rusar på, ja då hinner man ju inte känna efter så mycke. Men när livet stannar upp för en stund, som när man åker bil i nio timmar, eller ligger vaken och stirrar i taket för att man inte kan sova, för att ens dumma tankar surrar så högt. Då, då hinner man känna efter, och då, då känns det. Längtan. Den efter att ha någon att älska, och att älskas tillbaka av.
Ja, den har jag. Men. Detta är ju ett speciellt år. Ett år där jag just kommer att ha mycke att göra, och ett år där jag behöver lägga min energi och min kraft just på att älska. Kanske inte just någon speciell underbar kille, utan istället många underbara killar och tjejer. Och vet ni? Jag är glad för det. Det innebär, ingen stress, och inte heller någon press. Längtan finns ju kvar, men jag får lov att slappna av från den. För jag behöver inte leta efter någon. Jag ska inte ens leta efter någon. Klart att sen så vet man ju aldrig. Men det är just det också, det här året så behöver jag ju inte veta. Om någon annan vet, så fint, det är upp till dem. Men jag behöver inte oroa mig. Ahh! (Skrik!) jag tror inte ni vet vad det innebär för mig. Att bara släppa det. Det är ap-svårt, men brutalskönt! Båda på samma gång. Absolut inte alltid lätt, men som sagt, brutalskönt. Whoo... (suck av lättnad).
Det här kommer att gå fint. (Sneglar över axeln på lite delad kärlek som vilar på soffan) Wow asså, en dag! Då gripande, då är det för mig också. Men inte just nu. Men en dag. Men inte just nu! (Men en dag). Och då, då får jag minnsan läsa "Kärlekens fem språk" och inte, för den som är en. Jag vet att det finns där för mig. En dag.
Men nu däremot, nu ska jag sluta skriva innan jag kommer helt bort mig, och försöka sova lite. Men, vi lär ju höras. Tills dess, ha det så bra, take care och God bless!

Från en mycke trött, rätt glad och ganska liten tjej vid namn Johanna, någonstans i mellersta Norrland som nu sluter sina ögon för dagen. Trött av att tänka på livets stora frågor.

jo.

tisdag 3 oktober 2006

Klassisk nattblogg

Ja då sitter man här igen. Klockan är någonstans mitt emellan två dagar, och det känns lite som om det är någon form av twilight zone som man befinner sig i. Ja, inte för att det är speciellt tok sent eller så, utan bara för det att alla andra sover, och det är bara jag och datorn som är vakna. Och nu, för exakt 1 timme och 21 minuter sen så slutade dessutom min bloggfasta. Har ni märkt av den? Inte? Trodde inte det heller. Har bara gått några dagar, men jag har bestämt mig att inte blogga under Nordicarna. Inte heller resdagen innan, eller lediga dagen efter. Men som sagt, det är ju faktiskt tisdag nu så.
Och på tal om Nordic då. Ska inte skriva så mycke om det här, det får bli på Norrbloggen de. Men jag måste ju bara få klämma ur mig ett litet glädjerop... Wihiiiii! Det var så underbart! Sannerligen asså, underbart. Visst tröttsamt ibland, visst slitigt, men ack så (ja vi tar det igen) underbart! Vilka ungdomar, vilka hjältar! Och vilka medarbetare! Det är så gött skall jag säga er, att få träffa alla sina "teamar-syskon" igen. Uj vad man kan sakna dem ibland asså. Och uj, vad kul det är att se dem!
Men nu så ser jag fram emot att få komma hem till Norrland igen faktiskt. Och hemåt, det far vi igen imorgon. Väl hemma, ja då kastar vi oss direkt in i en ny resvecka. Till Skellefteå och Byske bär det av den här gången, det ska bli jättekul. Och så fyller ju min "Mighty Teamleader" år också den 5:e oktober, så vi måste tänka ut något riktigt fint sätt att fira henne på. Pannkakstårta kanske? Nja, eller inte. Hon är ju trots allt konditor så, måste nog fundera ut något med lite mer style på. Något mer exotiskt och orginellt. Kanske en älgsorbet? Kanske en hjortmousse? Eller vad vet jag. Något fint blir det i all fall, för det är hon värd! Jag är så glad att just hon är min teamledare. Hon är (ja, och nu kommer det ordet igen) ...underbar!
Så, med det nu sagt, och ordet underbart använt för fjärde gången, så känner jag verkligen friden i att gå och lägga mig. God natt gott folk, och sov så gott! Så hörs vi säkert snart igen, ifrån landet i norr.

Mycke kärlek, Johanna.

onsdag 27 september 2006

Ciao!

Nu drar vi till Stockholm! See you!

jo.

Liten syster

Ja, då var det ett faktum. Snart har alla en blogg. Vart är väl världen på väg? Det är som mobiltelefonen. Snart så föds man väl med en i handen. Uhh förresten, det där lät profetiskt läskigt. Men hm och harkel, nu kanske vi inte skall ta och överdriva här. Vad jag försöker säga är väl egentligen bara att nu har även min minsta syster skaffat sig en blogg. Om livet att vara lillasyster kanske? Nu väntar jag egentligen bara på att min kära mor skall skaffa sig en så kallad blogg. Hon om någon är väl egentligen familjens "undercover-bloggnörd" nummer ett. Så vi väntar med spänning. Snart så kommer den kanske, en blogg vid namn "mitt-liv-som-johannas-mor.blogspot.com" möjligtvis? Framtiden får utvisa.

jo.

Tredje dagen, bullar och krukor av lera.

Ja nu sitter jag här mitt i Norrteamets bakdag. Kanelbullar blir det. 120 stycken för att vara exakt. Men nu jäser de små degarna. Jästid blir då lika med blogg tid. Det ösregnar ute också, har gjort det hela dagen. Perfekt bakväder med andra ord. Och mysväder med för den delen. Åhh, jag kan bara tänka mig kvällsfikat. Te, min nya favorit blandning, "Persian Earl Grey" blandat med "Summerfruit" och så nybakade kanelbullar. Ooo jaaa, säger jag bara!
Sen så har jag haft en "Old record revival day" idag. Lyssnat på Jars of Clay och Third day hela dagen. Och jag säger bara en sak: Det är smörjelse på Third day! Jag insåg inte vad jag saknat att lyssna på dem förrens jag spelade skivan imorse. Wow asså. Måste vara därför det gick så bra att ringa våra kontakter idag. Smörjelse asså. Det måste vara det. Det enda var väl då att jag bara hade en skiva med dem. Offerings II. Saknar att lyssna på ettan, har inte hört den på säkert två-tre år. Men jag vet att jag gillar den jättemycke. Kanske hittar den någon gång, någonstans.
Sen så har jag spelat Jars också. Mest "Who we are instead" men också "The eleventh hour". Och några få låtar ifrån "If I left the zoo". Det är en jättebra skiva. Egentligen så skulle vi ha rest ner söder över idag, ner mot gamla Uppsala. Men icke sa nicke, så blev det ej. Istället så blev det halv kontorsdag och sen bakdag. Och jag är faktiskt glad att det blev så, det var jätteskönt, och jättemysigt. Men vet ni vad jag skulle vilja ha mest i hela världen just nu!? Och nej Therese, inte en pojkvän. Vad jag skulle vilja ha är en massage. Ja är sååå trött i mina axlar. Har försökt att ge mig själv en, till och med trycka på dem där rackarns små knutarna eller vad det nu är man gör, men det gick inte så bra. Så jag sitter här, massagelös. Jag får väl hålla ut tills jag kommer ner till Uppsala, så får min lilla Pappa kanske ge mig en. Jag har fått för mig att han är grym, men har jag någonsin verkligen fått en massage av honom? Hmm. Minns faktiskt inte. Men nu är det i alla fall andra saker som skall knådas! Det väntar en tredjedels bulldeg på mig. Så mot bullarna, och vidare!

Kärlek inom teamet/ jo.

tisdag 26 september 2006

Abdullah, Lasse och Mark, kan alla leka i samma park.

Asså det här med skolgruppsträffar är för härligt tycker jag! Förutom alla toksköna ungdomar man får träffa som påminner en om varför man gör det här, så får man dessutom tillfälle att samla på sig så mycke vishet och kunskap. Som citatet i rubriken som stod skrivet vid en av ingångarna till Dragonskolan i Umeå. Skön grej. Eller det att "Alf-Svensson-är-adopterad-och-har-två-pappor-partiet" ändå fick ihop 0,6% i Midgårdsskolan skolval. Kanske en utmanare i riksdagsvalet 2010? Vem vet? Inte jag. En sak vet jag i alla fall, att Sveriges framtid finns, i Sveriges skolor.

jo.

söndag 24 september 2006

Grattis Christopher!

Ja grattis Christopher, som idag tar det stora steget och blir 21... Grattis! Johannas visdomsord på vägen: Man blir inte smartare av att bli äldre, bara visare och gamlare.
Kärlek, Johanna.

lördag 23 september 2006

My very special day

Ja, nu till dagens kändisspaning. Vi var som på stan idag vi, en helt vanlig dag i soliga Umeå. När plötsligt, mitt ibland alla gråbleka Svenssons, en medelåldersman i knallgula streatchjeans uppenbarar sig. Och vem var det då, om inte allas vår Peter Siepen (som för övrigt garanterat skulle ta illa upp över att jag just kallat honom medelåldersman). Min första tanke var att, nu skulle min syster ha varit här! Hon är mycke mer "kändisfascinerad" än vad jag är. Ja, och eftersom så nu är fallet så tänkte jag att då kan jag väl ta en autograf åt henne, det skulle hon säkert tycka var kul. Så jag fann mig ett skrivdon samt lite papper, och tågade fram till Herr Siepen. Herr Siepen visade sig snart vara en mycket sympatisk man, och även en väldigt pratglad sådan. Och det är ju jag med, så vi pratade på där om lite allt möjligt. Han insisterade absolut på att jag skulle komma och hälsa på honom ikväll när han DJ'a på Teatercaféet och dansa. Nog för att jag tycker dansa är kul, men nja, jag tror nog jag passar för ikväll. Men vi kom fram till att ett annat gemensamt intresse var (förutom kostlära) foto. Herr Siepen tog fram sin digitalkamera och visade mig sina bilder. Och en del var riktigt grymma, andra borde det vara åldersgräns på, men han såg det nog som konst. Han hade även några papperskopior med sig som också var väldigt tjusiga. Men efter lite snick och snack, och nya övertalningsförsök att få mig till Teatercaféet, så kom mina "teampolare" också över för att hälsa. Therese förklarade för Peter att hon inte visste vem han var, eftersom hon var norsk, och Anna sa hej. Efter det så tog jag tillslut den gripande autografen, och fick även en tillägnad mig själv. Peter frågade om jag inte även ville ha en bild med oss, så visst, why not. Sen förklarade jag artigt att jag var tvungen att gå hem och äta, annars så skulle jag troligtvis svimma. Men innan vi gick så var jag även tvungen att ta ett kort med min mobilkamera på Peters häftiga "Union Jackskor". Sen så gick vi.
Och nu är vi hemma, och nu ska vi ha tjejkväll. Komplett med inpackning, ansiktsmask och kladdkaka. Så nu skall jag sluta att vara social med datorn och gå för att sprida lite kärlek inom teamet istället. Så, see you people! Och hoppas att inte Peter blir allt för besviken över att jag inte dyker upp.

Kärlek, er kändisreporter/ Johanna.

Jag glömmer dig aldrig

Bengteric Jernberg
14 juli 1934 - 14 oktober 1991

fredag 22 september 2006

Fast ställningstagande

Hej igen! Ena inlägget så skriver jag att det inte blir så tajt mellan dem, sen så bara sprutar det på med inlägg. Är det typiskt mig eller vad? Men nu är det så i alla fall, och jag har ett äldre inlägg som jag har skrivit, som jag bara skulle vilja referera till. En "artikel" som jag skrev för ett tag sedan om Israel. Israel som jag hoppas att ni alla vet ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Och just därför så vill jag inte heller att ni skall glömma att be för Israel. För frid över Israel, och för att kristi kropp i det landet, precis som i alla andra land skall växa till i antal och enhet, och bli starkare och starkare. Så om ni inte läst den, så gör gärna det. Och har ni något att säga om den, gott eller ont, så tveka inte att kommentera.

Kärlek, Johanna.

Lek tajm!

Hej, hej! Vet ni? Jag kom på en jätterolig lek idag när jag satt för mig själv. (Varning, varning! Lång, tråkig och fullkomligt meingslös text kan följa!) En sån där typisk dum-kul grej som jag hittar på hela tiden, för de som inte visste det. Okey, så här går den till i alla fall. Ni vet filmen "Grease"? Jo men det gör ni. Okey, kan ni några av låttexterna också? Bra. Typ näst sista låten eller nåt, "You're the one that I want" innehåller en strof som går så här: "I've got chiiiills, they're multiplying, and I'm looosing control..." Kan ni sången, känner ni igen texten? (Josefine, min syster nickar nu ivrigt framför någon dataskärm, någon stans känner jag på mig.) Då, då kommer vi nu till själva leken. Och tilläggas bör, att känner ni er helt lost by now så kan ni lika gärna gå och ta en kopp kaffe eller nåt, för roligare än såhär blir det inte då. Men i annat fall så fortsätter vi. Okey, grejen är i alla fall den att nu skall du ta ordet "chills" i låten och byta ut mot valfri anatomisk kroppsdel (Är inte alla kroppsdelar anatomiska förresten?) Och sedan bara sjunga om sången... Harkel, harkel, exempel: " I've got aaarms, they're multiplying, and I'm looosing control..." Ha ha haaaa! Jättekul. Eller? Aja, om ni nu är jätte sura och tråkiga by the end of this day, så klandra inte mig för att inte ha försökt att muntra upp er. Det låg kärlek bakom försöket okey? Nu ska jag i alla fall gå och lära mina teamare sången. Så vi hörs. Chiao!

Kärlek, Jo.

torsdag 21 september 2006

Det är Norrland som gäller

Hallå gott folk! Har inte blivit lika tajt mellan inläggen här på min sida nu som förr, men tro inte att jag har glömt bort er! Nej absolut inte! Det är bara det att det är en speciell tid just nu. En speciell tid med mycke arbete! Vi är mitt i början (om man nu kan säga så?) av en konferens serie om fyra Nordic konferenser. And it's a'lot of work I can tell you! And that a'lot of work måste jag syssla med just nu så... på återhörande I guess.

Kärlek, er Johanna.

(Ps. Den fina bilden är det inte jag som har bidragit med, bara fotot av den. Bilden är så konstnärligt utförd av min kära teamare Anna! Ds.)

tisdag 12 september 2006

Mellanlandning

Ja, då va man i Uppsala igen då, efter åtta långa timmar i bilen det vill säga. Det är ganska långt till Ume faktiskt. Det känner man i sittmuskelaturen nu. Men det var kul! Vi hade en riktigt rolig och mysig resa upp, nej förlåt, neeer till Uppsala (Att jag aldrig lär mig). Vi stannade i den pittoreska staden Härnösand, som var otroligt mysig må jag säga. Aldrig varit där förut, men den var jätte fin! Kommer säkert in lite bilder som jag tog där på "Norrlandsbloggen" sen. Väldigt nice.
Där luncha vi i alla fall på ett jättemysigt fikställe. Och åt sedan vår medtagna lunch nere vid vattnet. Därefter fortsatte vår crazy resa neråt. Förutom att dela våra vittnesbörd och lite annat "tjejsnack" så tog vi massa roliga kort (Nähäää) och hann ändå med några andra små äventyr längs vägen. Jag älskar för övrigt att korsa Högakustenbron, det är alltid en upplevelse, eller nåt. Ett litet äventyr i äventyret så att säga.
Men, men. Nu ska jag hem till La familia för mat och gemenskap. Sover även där i natt. Och sova, det är något jag känner för nu, men först efter en lång promenad. Jag säger bara ännu en gång, åtta timmar i en bil! Och imorgon, ja då är det dags igen. Göteborg nästa...

Kärlek, jo

måndag 11 september 2006

As promised

Mina fiiina vantar...

söndag 10 september 2006

En vacker dag i Norrland